En begravning i Toraja - ett minne för livet

Från början var jag märkligt nog lite oförstående till idén att köpa en film som souvenir, men efter att ha sett filmen från Sulawesi förstår jag helt. Det var en konstig, men härlig känsla att känna igen sig i kvällsscenerna från strandpromenaden i Ujung Pandang, där det i stånden säljs mat av alla de slag. Tyvärr var jag något av en fegis när det gällde mat på den tiden, idag skulle jag utan tvekan prova det mesta.

Men det som verkligen fick mig att inte bara komma ihåg i bilder, utan också i ljud och dofter var bilderna från den traditionella begravningen i Tana Toraja. Toraja-land är en kristen del av Indonesien, som kom mycket sent i kontakt med övriga världen. Här lever den gamla tron sida vid sida med den nya.

När en Toraja-bo dör kan han ligga död i hemmet i upp till ett år, beroende på familjens ekonomi. Begravningen är nämligen den viktigaste ritualen i Toraja och kostar en förmögenhet. Under tiden, före begravningen då de anhöriga sparar ihop pengar, besöker vänner och bekanta den döde som ingenting har hänt.

Det är framförallt de oxar som ska slaktas rituellt som de anhöriga får betala mycket för. Ju fler oxar som offras, desto lättare är det för den döde att ta sig till paradiset, eftersom vägen dit är besvärlig och oxarnas själar underlättar.

Jag glömmer aldrig synen av barnen som lekte i oxarnas blod, påhejade av de äldre som satt runt omkring och drack palmvin. En oxe var ännu inte helt död, men livet och blodet rann långsamt ur den. Hade jag inte haft kameralinsen mellan mig och verkligheten, hade jag förmodligen inte stått ut. Den starka doften hjälpte den dock inte mot: den järnaktiga lukten av det fortfarande varma blodet, blandad med cigarettrök, svett och blommor i en 40-gradig värme.

Sin sista vila får Toraja-bons kista i grottor i bergen. Utanför öppningen, på en balkong, står trädockor på parad. Det är avbildningar av de dödas numera själlösa kroppar.

Jag valde att resa till Sulawesi framför Bali, eftersom den då inte var en typisk turistö. Nu mer än 20 år senare tycks den ha blivit upptäckt av turister, men det är fortfarande få förunnat att få tillträde till en begravning. Den är onekligen ett minne för livet.

Monica

Är du intresserad av reseguiderna på DVD besök Reseskafferiet.